”In the End, we will remember not the words of our enemies, but the silence of our friends.”

–  Martin Luther King Jr. 

En överhörd (ja Dan, jag använder ordet överhörd, är du stolt över mig?) konversation:

Jag tänkte att jag utelämnar att berätta vart jag överhörde konversationen, historien om byn och om människorna där.

Ett gäng soldater står och småpratar i solen. Brevid dem, bara ett par meter ifrån sitter ett gäng palestinska barn och skojar. Min amerikanska vän är framme med kameran och fotograferar barnen, skojar med dem, låter dem prova kameran, visar bilder och skrattar. Barnen försöker ställa frågor till honom, men han förstår inte arabiska och ursäktar sig.

En utav soldaterna, som iaktagit spektaklet säger helt plötsligt, ”De vill veta vem din favoritboxare är…” Med soldatens hjälp fortsätter de konversationen mellan varandra i någon minut. Sedan säger barnen någonting och springer iväg. Min vän, kamerakillen, tittar frågande på soldaten, som verkar tänka efter ett tag, och säger sedan. ”De sa att alla soldater här är kriminella”.

Jag skulle verkligen vilja veta vad soldaten kände och tänkte. Men jag kan bara gissa.

Jag sitter uppkrupen under en filt. Himlen bokstavligen öppnade sig och regnet öser ner. Det betyder att jag har frusit hela dagen. Det betyder att min tvätt, som hade torkat igår men som jag var för lat för att plocka ner från taket nu är blöt igen. Det betyder att barnen får sjunga nationalsången utan bakgrundskomp på morgonen då morgonsamlingarna hålls i gymnastiksalen istället för ute på gården. Och, det betyder att jag nogrannt läser mig igenom min dagliga dos av nyheter. Idag betyder det också att kastar ur mig små tankar om det jag läser.

Dagens tanke från DN

Det kanske är jag som är knasig och har missat nått. Men varför i hela friden stavar DN Al Jazeera (Al Jazira) så konstigt….?

http://www.dn.se/nyheter/varlden/mubarak-lamnar-egypten

Dagens tanke från Al Jazeera

”The Arab young and restless” (förövrigt en grymt bra rubrik) betonas vikten av att satsa på ungdomarna och den skyhöga arbetslösheten som är ett utav de stora problemen i arabvärlden idag. Kanske skulle lite socialdemokrati sitta fint…

http://english.aljazeera.net/indepth/opinion/2011/04/20114112564085328.html

Dagens tanke från Maan

Jag är inte förvånad. Det är fruktansvärt. När fredsförhandlingar går i stöpet tror jag att man ska titta på marken och se vad som verkligen händer. Det här är en utav ockupationens många mörka baksidor.

http://www.maannews.net/eng/ViewDetails.aspx?ID=374964

Dagens tanke från Haaretz

Ja alltså. Vad ska man säga. Läs artikeln och begrunda.

http://www.haaretz.com/print-edition/opinion/heading-toward-an-israeli-apartheid-state-1.353942

Dagens tanke från Guardien

Tänkvärd artikel om Polen.

”Thirty years ago, few would have believed that Poland could be the ”normal” country it is today. Egypt, take hope.”

http://www.guardian.co.uk/world/2011/apr/04/poland-new-europe

Dagens chock från Aftonbladet

Okej, jag har ingen aning om vad det handlar om, men att dömma av rubriken (”snopp scenen i TV4 väcker många stora frågor”) så kan jag bara säga att jag är glad att jag är i fjärran östern utan tv.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/noje/schulmanshow/article12816165.ab?start=1196

Dagens bubblare

blir en blogg. Som en vän länkade till på facebook. Jag kommer definitivt fortsätta följa den. Och, märkliga Centerpartiet alltså….

http://www.newsmill.se/artikel/2011/04/01/visst-r-k-ttkonsumtionen-problematisk

Over and out. Typ.

Vi har numera mygg i vår lägenhet. Jag gillar inte mygg. Men likväl tycks de förbaskade myggen gilla mig. Som någon slags olycklig kärlekshistoria. Bah…

(stulen från DN)

…om de olagliga olivträden jag var med och planterade. Om lyckan att få ha min mamma, Fia, Henke och alla de andra här. Om tankarna om framtiden, den där förbaskade framtiden som kommer närmare och närmare. Om bubblandet i arabvärlden. Om hur mycket jag älskar att lyssna på när Karin plinkar på gitarren från andra sidan soffan. Om hur underbart det var att promenera längs en strandpromenad i Tel Aviv. Om hur mycket jag längtar efter att få träffa mina bröder. Om hur jobbigt det var att säga hejdå till Ellen och Fia (över skype) när de nu kastar sig ut på sitt Indien-äventyr. Om mötet med en liten flicka häromdagen. Om hur mandlar smakar när man plockar dem direkt från trädet. Om hur illa jag mår av vapen. Om hur många olika kaviartuber jag har i kylskåpet. Om hur jag förstörde tvätten idag. Om vännerna som kommer nästa vecka. Om vilket te jag tänker dricka idag. Om hur jag längtar efter att få komma hem. Om hur mycket jag längtar efter att få komma tillbaka igen.

Men, jag känner inte för det just nu. En annan dag kanske…

Where’s your visa stamp? Where are you from? What’s your purpose of visiting Israel? Why are you here? When are you leaving?

Passet är alltid med. Jag skulle aldrig gå någonstans utan det. Mina lite dryga sex månader här har bestått av ett evinnerligt bekräftande av min identitet. Och alltid får man den där gnagande känslan i magen, som om man gjort någonting fel. Tänk att man kan känna sig som en brottsling utan att man gjort någonting fel.

Och jag ska inte klaga. För palestinierna är det värre. Ett pass, ett identitetskort och en magnetisk grej, fingeravtryck. Hej storebror ser dig. Typ. Har du ett grönt pass är du förpassad till det som finns innanför muren. Har du ett blått pass är du lyckligt lottad och kan besöka Jerusalem.

Om jag får en gnagande känsla i min mage, vad får då palestinierna? De måste ständigt legitimera sig i sitt eget land. Hela tiden bevisa att de finns, att de har rätt att finnas och de evinnerliga procedurerna som det innebär. Visitering, legitimering, förnedring. En dag när jag gick genom checkpointen stod jag i kön bakom en ung palestinsk kvinna med ett gråtande barn på armen. Barnet grät konstant medan vi gick mellan passkontroller, förbi soldater, genom metalldetektorer. En ganska passande bakgrundsljud.

Ljudet från metalldetektorerna skär liksom in i öronen. Ljudet för förnedringen. Det betyder gå tillbaka. Det betyder klä av dig mer. Det betyder att kvinnorna får ta ut nålarna ur sina slöjor. Det betyder att barn måste dra av sig sina armband. Det betyder känslan av nakenhet. Utsatthet. Medan soldater tittar på, dricker cola och äter choklad.

På morgonen köar tusentals palestinier, som är ”lyckliga” nog att ha arbetstillstånd I Israel i checkpoint 300, det som vi numera kallas ”vår” checkpoint. Det eviga väntan. Någon sa att – Även om muren faller, om vi får tillbaka vårt land innanför gröna linjen, Jerusalem som huvudstad och allt det där så kan jag aldrig få tillbaka mitt liv som jag förlorade i checkpointen. Timmarna av väntan. De kan jag aldrig få igen.- Att iakkta människorna i checkpointen tidiga mornar blir som att titta på när männsikor blir bestulna på sin tid och sina liv.

Well, welcome to Palestine.

En liten glimt av checkpoint 300, tagen i smyg (av Emanuel).

Ja, hade en supermysig födelsedag för ett par veckor sedan. Här är en bild på några av gästerna. Fint var det.

…som jag inte gillat förut.

- Kaffe (insåg, med förskräckelse, att jag dricker lika mycket kaffe som te…)

- Oliver (i alla dess former, smaker och färger)

- Mandlar

- Blomkål (Mamma, nu är du väl stolt över mig? Det är Karins förtjänst, tacka henne!)

- Inlagd gurka

- Baklava (eller, riktigt sliskigt söta sötsaker)

Palestina har fått mig att växa upp, också vad det gäller mat. Sermanpå.

Bilden hör inte riktigt ihop med inlägget, för kanelbullar, det har jag banne mig alltid gillat!

…varför jag har börjat blogga så förbaskat mycket så tror jag att det har att göra med att jag inser att jag snart ska hem, och vill berätta allt jag bara kan, när jag kan. Sedan har jag också hittat en himla bra funktion -tidsinställda inlägg-. Jag kan helt enkelt skriva massa inlägg på samma gång och sedan bara ställa in när de ska publiceras. Sjukt smidigt. Tänk att det skulle ta mig sex månader att komma på.

Så, nu när jag spottar ut inlägg som en liten tok kanske jag ska passa på att fråga, är det något speciellt ni vill läsa om? Något speciellt jag ska berätta?

/ Linnea