121 kameler och krossade fördomar

Vikings!

Jag fylls alltid av en märklig liten värme i hjärtat när jag får den responsen. Jag skyller på mitt historienörderi. För nationalism är det då inte.

Det brukar leda till diskussioner om märkliga myter om vikingar. Ja, ni vet, hornhjälmar… Pust. Alltid denna märkliga myt om hornhjälmar.

Hursomhelst, när Lelle var här åkte vi till Ramallah och hängde, vi soffsurfade hos en bekant till mig. I lägenheten hittade jag en ”vikingahjälm” och jag tyckte att det var så roligt (och måhända blev jag lite nostalgisk också) så att jag bestämde mig för att sova med den på.

- Linnea, din lilla skitunge! Om du inte sätter igång en tvättmaskin nu på studs blir det inget lördagsgodis! Fred osv. /Linnea-

alltid tant. Uppebarligen.

Mina vänner här började snabbt kalla mig ”hadja”, vilket betyder tant på arabiska. Det märkliga är att jag numera även har smeknamnet bland lärarna på SIRA och hos mina tokfina arbetskamrater på Sabeel. Tre olika kretsar har alltså, oberoende av varandra börjat kalla mig tant.

Det är nästan så att jag börjar fundera över om det är något jag gör…

Hm…

Det är väldigt ironiskt att en när vissa firar ”holiday of freedom” sätts andra under lockdown. Som om det inte var nog redan. Jag är inte förvånad. Jag blir mest trött och arg.

En vanlig dag, i det inte-så-heliga-landet.

121 kameler och krossade fördomar.

Oh, Swedish girls are so beautiful!

… Jomensattdäe…

Jag börjar tröttna, det måste jag medge, på kommentarerna man får som blond och blåögd (nåja, ett blått öga har jag i alla fall…). Och på det, vedertagna konceptet, att svenska (eller snarare skandinaviska) tjejer är så snygga.

Ja, det går nästan inte att skriva ett sånt här inlägg utan att också nämna att det inte alla gånger är superlätt att vara blond och tjej här. Jag har inte så mycket mer att säga egentligen, mer än att jag är trött på det. Det ska bli skönt att komma hem till Sverige och slippa uppmärksamheten.

Vissa dagar, när jag har smutsigt hår, svettas, har trasiga byxor och är allmänt sunkig kan jag verkligen undra vad folk tänker. Det är som att jag vill säga till dem. Hörrni, jag är verkligen inte snygg, jag är sunkig, jag är okej med det. Khallas. Typ.

(Tänkte kasta in en sunkig bild på mig, men orkade inte, så det får bli en annan, helt orelaterad (med rolig) bild. Från http://zverige.com/kingkong/ Den passar i och för sig in på temat Svenska märkligheter…)

121 kameler och krossade fördomar.

Sweden is a peaceful country!

En utav de allra vanligaste kommentarerna men också en utav de allra klurigaste. Förvisso sant, det var länge sen vi var i krig men… Trupperna i Afghanistan? Vapenexporten? Det finns inget fredligt i att exportera vapen. Så, tokig som jag är så måste jag alltid nämna det. Krossa bilden av det ”goda” Sverige, ”himmelriket” Sverige.

Några inte-så-roliga-fakta om svensk vapenhandel:

*Sverige har fyrdubblat sin vapenexport sedan 2001

*Sverige ligger på 8:onde plats vad det gäller exportörer av konventionella vapen 2003-2007

*Sverige får, enligt riktlinjer, inte sälja vapen till länder som ligger i väpnad konflikt eller som inte följer MR. Men, riktlinjer kan ju tolkas lite hursomhelst, och Sverige har sålt vapen till länder som USA, Indien och Pakistan trots att de alla tre legat i väpnad konflikt.

Listan på plaster i världen där svenska vapen påträffats i konflikter kan göras lång… Inte så märkligt kan jag tycka. Om folk köper vapen så köper dem vapen för att de ska användas. Right. Så, att sälja vapen och inte tro att de kommer användas för att döda människor är befängt. Puckat. Och fruktansvärt att vi pysslar med. Peaceful… my ass.

Det finns många inte-så-roliga-fakta när de gäller den svenska vapenexporten… Men, det finns det andra som kan presentera mycket bättre än jag kan. Kika in på svenskfreds.se till exempel.

Ta dig i kragen. Nu ska här bloggas. Ett inlägg om dagen är bra för magen. Har jag hört…  

Det är idag mindre än en månad kvar innan jag avslutar det här äventyret för att börja på mitt nästa -att komma hem-. Äventyr i all ära, men det är med skräckblandad förtjusning som jag räknar ner dagarna till mitt nästa äventyr…

Det finns så mycket saker jag fortfarande vill göra här, männsikor jag vill träffa, platser jag vill se, känslor jag inte är färdig med. Men, färdig blir man väl aldrig. Antar jag.

Älskade vänner, ni kommer att tröttna på mig ganska fort när jag väl är hemma. Jag har en känsla av att det kommer finnas en sak jag vill prata om. Kan ni gissa? Jag är liksom fast i min Betlhem-bubbla, Mellanöstern-bubbla, inte-så-heliga-landet-bubbla.

Så jag passar helt enkelt på att be om ursäkt redan nu, för jag kommer nog vara både tjatig och odräglig många gånger. Förlåt.

eller kanske, ”svenska” märkligheter.

Tidigare skrev jag om hur det är att vara svensk här (om jag hade varit en erfaren cool bloggare så hade jag förmodligen kunna länkat till just det inlägget, men jag har ingen aning om hur man gör…) Och att jag numera känner mig mer svensk än någonsin tidigare.

Det är en utav standarfrågorna man får ”where are you from?” eller ”miin wen inti?” När jag svarat Sverige blir ofta comebacken att personen ifråga kommenterar något angående Sverige. Vissa gånger har det varit helt otippade saker men de flesta säger ungefär samma saker. Jag har försökt samla ihop de vanligaste kommentarerna/fördomarna/märkligheterna folk kastat ut sig. Jag tänker mig att jag presenterar en märklighet om dagen. Den första märkligheten presenteras strax… enjoy!

(Kastar in en liten bild från underbara Betlehem.)

jag är inte sugen på hummus. För första gången på sju månader är jag inte sugen på hummus. Men vem vet, kanske är det en naturlig reaktion av att ha ätit det två-tre gånger om dagen i månader.

Slutet av en epok måhända, slutet på hummushysterin, slutet på hummusfrosseri. Vad tusan ska jag äta nu?

Börjar morgonen med en sorglig nyhet. Juliano Mer-Khamis, grundaren av ”Freedom theatre” i Jenins flyktingläger har blivit mördad.

Vila i frid.

Freedom theatre <– Kika in här för att få en känsla för vad Freedom theatre är.

Kika också in på Haaretz och Maan för att läsa om vad som hänt.