Det här känns viktigt, men också lite töntigt. Jag hoppas att ni har överseende.

Hursom, jag har precis sett den allra sista Harry Potter filmen. Det betyder att det verkligen är helt slut. Färdigt. Finito. När jag hade läst ut den sista boken kände jag lite samma sak. ”Nu är det slut, nu kanske det är dags att bli vuxen”. Men, jag bestämde mig för att skjuta upp det lite, tills sista filmen kommit ut. Och nu har jag sett den.

Jag funderar på om det blev så för alla oss, vi som mer eller mindre växte upp tillsammans med HP, vi som väntade med spänning på nästa bok, vi som åldrades i samma takt som Harry och hans gäng, vi som försiktigt hoppades att det kanske skulle komma en liten, liten uggla med ett antagningbrev till Hogwarts när vi var elva år…

För nu sitter jag här. Vuxen. Till sist.

Men, som han sa… Den där skäggiga rektorn;

”In dreams, we enter a world that’s entirely our own. ”