Show me your passport
Where’s your visa stamp? Where are you from? What’s your purpose of visiting Israel? Why are you here? When are you leaving?
Passet är alltid med. Jag skulle aldrig gå någonstans utan det. Mina lite dryga sex månader här har bestått av ett evinnerligt bekräftande av min identitet. Och alltid får man den där gnagande känslan i magen, som om man gjort någonting fel. Tänk att man kan känna sig som en brottsling utan att man gjort någonting fel.
Och jag ska inte klaga. För palestinierna är det värre. Ett pass, ett identitetskort och en magnetisk grej, fingeravtryck. Hej storebror ser dig. Typ. Har du ett grönt pass är du förpassad till det som finns innanför muren. Har du ett blått pass är du lyckligt lottad och kan besöka Jerusalem.
Om jag får en gnagande känsla i min mage, vad får då palestinierna? De måste ständigt legitimera sig i sitt eget land. Hela tiden bevisa att de finns, att de har rätt att finnas och de evinnerliga procedurerna som det innebär. Visitering, legitimering, förnedring. En dag när jag gick genom checkpointen stod jag i kön bakom en ung palestinsk kvinna med ett gråtande barn på armen. Barnet grät konstant medan vi gick mellan passkontroller, förbi soldater, genom metalldetektorer. En ganska passande bakgrundsljud.
Ljudet från metalldetektorerna skär liksom in i öronen. Ljudet för förnedringen. Det betyder gå tillbaka. Det betyder klä av dig mer. Det betyder att kvinnorna får ta ut nålarna ur sina slöjor. Det betyder att barn måste dra av sig sina armband. Det betyder känslan av nakenhet. Utsatthet. Medan soldater tittar på, dricker cola och äter choklad.
På morgonen köar tusentals palestinier, som är ”lyckliga” nog att ha arbetstillstånd I Israel i checkpoint 300, det som vi numera kallas ”vår” checkpoint. Det eviga väntan. Någon sa att – Även om muren faller, om vi får tillbaka vårt land innanför gröna linjen, Jerusalem som huvudstad och allt det där så kan jag aldrig få tillbaka mitt liv som jag förlorade i checkpointen. Timmarna av väntan. De kan jag aldrig få igen.- Att iakkta människorna i checkpointen tidiga mornar blir som att titta på när männsikor blir bestulna på sin tid och sina liv.
Well, welcome to Palestine.
En liten glimt av checkpoint 300, tagen i smyg (av Emanuel).
Storebror läser din blogg
Tack för en beskrivning om hur checkpoints fungerar, kan inte ens tänka mig vad folk får gå igenom varje dag.
Men är det endast där man stöter på soldater eller befinner dom sig runtom på gatorna också.
Tacksam för svar !
Din moster läser och undrar vilken värld vi lever i.
Makt förtryck varför????
Borde vi inte kunna dela lika på land pengar makt,när vi vet att alla är vi lika igrund och botten var vi än är födda på jorden.
Vi är ju alla människor som kan skratta- gråta- äta- sov -leka -arbeta.Alla vill vi samma saker äta ossmätta leva lyckliga, utan krig med dem vi tycker om.
kram wiola