Jag brottas med konceptet hemma
det är inget jag kan sticka under stol med. Det närmar sig och jag känner mig lite stressad.
En fråga som jag fått lite nu och då under de senaste sex månaderna är ”när kommer du hem?”. I början var det en enkel fråga att svara på. Lätt som en plätt. ”Den 15 maj”- var svaret. Nu är det en svårare fråga att svara på för att jag redan är hemma. Hemma i Betlehem.
Jag åker tillbaka hem till Sverige den 15 maj, men jag funderar också på hur och när jag ska åka tillbaka hem till Palestina igen. Märkligt.
Jag minns att jag för lite mindre en ett år sedan läste ett blogginlägg i equmenias praktikantblogg (skrivet av underbara Sara) efter att hon hade kommit tillbaka till Sverige. Rubriken var ”att sitta hemma och längta hem” och nu förstår jag vad hon menar, trots att jag inte är ”hemma” i Sverige än.
Jag är lite trött på alla klychiga kommentarer som ”home is where your heart is”. För vad betyder det? Om man har sitt hjärta på flera ställen då? Hur funkar det.
Det ska bli skönt att komma hem till Sverige förstås, på många sett. Få träffa mina underbara vänner och min fantastiska familj och få återförenas med min garderob (jag börjar tröttna lite på min begränsade garderob här). Men jag vet att jag kommer längta hem när jag väl är hemma.
Ja. Nu ska jag koka mig en kopp kaffe.
Jag tror man kan ha hemma på fler platser än en. Som ett stort träd med rötter som förgrenar sig långt ner i myllan i olika kulturer språk och länder. Och så får man leva där man är och vara glad när men ser och återser vänner, därhemma.
Jag tror verkligen att du har rätt Jonas! Men lätt, det är det inte. Men å andra sidan, vad är lätt?
Ja, egentligen, när man formulerar det sådär bra, då är det lätt. Men det är också väldigt svårt att låta bli att göra det lätta svårt. Jag hjälper dig gärna. ”Home is wherever I’m with you” sjunger Edward Sharpe and the Magnetic Zeros och jag tänker på dig.
Å, Ellen min Ellen. Hjälp mig gärna. Hemma är onekligen när jag är med dig. Kom tillbaka hit, vettja! <3