Lycka
Tänka sig att man kan bli så lättat av en liten stämpel. 3 månader…. Åh. Tre månaders ångest släppte på tre sekunder. Puh!
Väl i Israel insåg jag att det var Sabbath och att det inte gick några bussar. Men, vad gjorde det? Jag hade en liten skatt i mitt pass. Jag tog en taxi till Afula där en israelisk kompis hämtade upp mig. Han gav mig en guidad tur i Afula och sedan drack vi ett par koppar te med hans vänner. Sedan bar det av till Tel Aviv.
Jag slutar aldrig att förvånas över hur snabbt man kan förflytta sig mellan olika världar. Från Irbid- gränsen – Afula- Tel Aviv tog mig en dag, men det kändes som ljusår.
Jag hade en mysig kväll i Tel Aviv med kompisar, käkade hummus, diskuterade små och stora saker, enkla och svåra men framförallt spenderade jag mest tiden med att njuta. Tre månader. Ingen mer ångest. Puh.
Nu är jag hemma igen. Tryggt hemma i mitt älskade Betlehem. Jag vill inte vara någon annanstans just nu. Så enkelt är det.
Härligt Linnea!
kommer du ihåg vad du skrev i det första blogginlägget?
”… Winnerbäck sjunger i en textrad ” jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik”. Jag har alltid gillat den meningen, den är otroligt stark… Jag har tänkt att det symboliserar i mångt och mycket det äventyr jag kastar mig ut i. För i balansen mellan tryggheten och paniken finner jag utmaningen. Typ.”
vsb, typ…
Bäst!