Förvirring och kaffe
Är i Jordanien, närmare bestämt Irbid. Bussresan hit gav mig kambodja-flashbacks. Många gånger hade jag ingen koll på vart jag var (kan ha att göra med att jag lyckas somna hela tiden) eller vad som hände. Helt plötsligt skulle man ut, betala border-skatt, få lite stämplar och sedan in i bussen igen för att fem minuter senare gå ut, få sin väska genomtittad, svara på lite frågor, få en till stämpel, och sedan in på bussen igen. Nog för att jag har lärt mig lite arabiska under de senaste månaderna, men inte så nog för att förstå detta.
Jag är fruktansvärt tacksam för den äldre kvinnan bredvid mig som kallade mig habibti när jag vaknade upp och såg förvirrad ut och på enkel arabiska frågade mig vart jag skulle av. Jag är fruktansvärt tacksam för busschaffören som väntade på mig i passkontrollen och såg till att allt gick bra. Jag är fruktansvärt tacksam för den äldre herren som översatte lite för mig och såg till att jag hoppade av på rätt ställe. Människor är bra fina.
Jag har redan hunnit dricka fyra koppar kaffe idag men ännu inte lyckats få i mig någon mat (vad är grejen med ställen som säljer kaffe men inte mackor?!).För tillfället befinner jag mig på ett internetcafé, jag insåg at jag hade skrivit ner fel nummer till tösen jag ska soffsurfa hos så jag behövde desperat internet. Nu tänkte jag sitta här en timma och läsa nyheter innan jag beger mig ut på Irbids gator.
Jordanien är förövrigt väldigt vackert. Grönt och frodigt. Jag fick lust att bli fåraherde (som alla som läst alkemisten får ibland) när bussen svischade förbi gröna landskap där unga pojkar och flickor vaktade får och getter. Det kanske får bli mitt nästa äventyr…
Jag borde ta liet bilder, det blir så tråkiga blogginlägg utan dem, men det är svårt att motivera att ta kort när man reser ensam. Hursomhelst, jag lever och mår bra.
ja skönt att träffa vänliga människor.De finns där man minst anar det.1971 åkte jag till Israel,det var politiskt korrekt då.Jag var 17½ år o det var första gången jag åkte nånstans ensam.Blev kvar i 2 år,lärde mig hebreiska o åkte runt i Israel med kibbutzen.Var ensam hela tiden,mina 2 vänner som var där försvann 2 veckor efter min ankomst.Tjejen blev kär o killen hittade på hyss med droger.Jordanien var jag aldrig i,då kunde man inte åka direkt.Men såg begen efter som jag bodde i Jordandalen nån mil söder om Tiberias.
ha det bra o var rädd om dig/Agneta f d faster
Åh Linnea, jag avundas dig litegrand… Var åkte du över gränsen? vid shaykh hussayn-bron i norr? Har hört att det är mindre krångel och frågor där. Åh, norra Jordanien är vackert! Grönt och lummigt. Västerut och i söder är det ju bara öken… men det är också fint på sitt sätt. Det är något speciellt med att resa runt helt själv. Man upplever allt så annorlunda då. och får ofta ett annorlunda bemötande. Underbart att det finns hjälpsamma människor som tar hand om dig
Hälsa Amman från mig! Önskar dig all lycka och en trygg och bra resa! kram! / Vibeke
ett bra motiv för att ta kort är precis det: att du kan visa oss hur det (och du) ser ut i Irbid och Amman.
kommer du ihåg ”tösen” som en gång sa att ”… varför ska man egentligen ta kort om man inte tänker lägga ut dem på facebook?”