Trisha (tjejen jag bor hos i Irbid) hämtade upp mig i en bil full med folk. Vi åkte hem till deras familj där vi hängde hela eftermiddagen och kvällen. Och oj va de tog hand om mig! Det började med att vi fick Maqlobe (översatt från arabiska betyder det upp-och-ner) vilket är en av mina absoluta favoriträtter. När jag tacksamt kastade i mig maten som mamman i familjen nöjd ut och slevade upp mer och mer mat på min tallrik… Hon förklarade halvt på arabiska halvt på engelska att jag var i hennes hem var jag en av hennes döttrar.

Efter lunchen blev det dans i vardagsrummet, kaffe och kakor och massa prat om allt och ingenting med tv:n på i bakgrunden. De tre döttrarna hade kompisar över så vi var ett helt gäng som umgicks. De bjöd på kaffe, frukt, kakor och allt möjligt och varenda gång misslyckades jag med att tacka nej. De är verkligen duktiga på att få en att äta, det är ett som är säkert!

När maten sjönk in i mig blev jag fruktansvärt trött, vilket alla märkte och kommenterade. ”Vi har en säng om du vill gå och lägga dig ett tag” erbjöd de varmt tusen gånger innan jag till sist gav mig. Jag kände mig plötsligt väldigt svensk igen. I vilken familj hemma i Sverige som du precis hade träffat skulle du gå och lägga dig och sova i någons säng?!

Jag hade någon tanke om att jag skulle lägga mig ovanpå någons säng med en filt och powernapa, men de hade en helt annan uppfattning om den saken. Jag skulle bestämt krypa ner under täcken och filtar och bli nerbäddad som ett litet barn. Hela situationen var lite absurd, men det var verkligen underbart att kasta bort svenskheten i mig och låta sig bli nerbäddad och omhändertagen. Jag sov i en timma och smög sedan tillbaka ut i vardagsrummet för att bli ompysslad med en kopp te och lite mer kakor. Och njöt som ett litet barn.

Notera nellen i bakgrunden!

Nu är jag hemma hos Trisha och hennes rumskompis och har vi har druckit te och pratat de senaste timmarna. De arbetar på en skola här i Irbid och gör ungefär samma saker som jag och Karin gör hemma i Betlehem.

Gästfrihet. Enkelhet. Värme. Det är grejen. Och, det är också mina intryck av Jordanien hittills.

4 Responses to “Att bli nerbäddad som ett litet barn”