Karin.
Det är märkligt att kastas in i ett helt nytt sammanhang som det här är. Ett nytt land, ett nytt jobb, en ny lägenhet, en ny plats att göra till ”hemma”, med allt vad det innebär. Det är fruktansvärt härligt och fruktansvärt jobbigt på samma gång. Men, vad som gör allt mycket lättare är att ha en praktikantkompis att dela allt det nya med.
Vi lever så nära inpå varandra, pratar om allt, delar allt, gråter och skrattar tillsammans. Karin är min mamma, min syster, min bästa vän, min partner, min sambo och på det hela taget den allra stabilaste punkten i mitt liv. Hon är allt bra fin hon.
Behövde bara få det sagt.


Nu försöker du bara göra mig avundsjuk…..
Hon hotade dig inte till att skriva det där va?
Om hon gjorde det så skriv ”aprikosmarmelad” i nästa inlägg.
Det är tur att man är två helt klart! Kärlek till er båda och massa kramar!
Ja! Hon är allt bra fin hon!
Saknar henne.
Anna /Karins mamma