… mellan Jenin och Betlehem tänder George lampan inne i bilen samtidigt som han släcker strålkastarna. Första gången är jag förvirrad, vad tusan håller han på med?

Sedan inser jag. Checkpoint. Såklart. Vad annars?

”… so that they can see us but we can’t see them…” förklarar Simon lugnt. Han har varit med om det här förr. Plötsligt känner jag hur mitt hjärta slår lite fortare, som alltid i mötet med soldater. Vapnen fgör mig illa till mods.

Mellan Jenin och Betlehem åker vi igenom fem checkpoints. Samtidigt som vi passerar två checkpoints som våra palestinska vänner inte har tillstånd att åka igenom, de har fel färg på sina ID-handlingar.  De har inte tillstånd att ta sig till Jerusalem. Jag skäms plötsligt över att jag kan röra mig friare i Palestina än vad palestinierna kan.

Ca tvåhundra checkpoints finns det på västbanken. Vissa små, vissa stora, vissa för bilar, vissa för gångare, vissa med få soldater, andra med många soldater.

I den sista checkpointen får vi mycket frågor, tvingas gå ur bilen, allt genomsöks och det pillas i ID-handlingar. Soldaterna är unga (som alltid) och de bär sina vapen som om de vore leksaker.

”What are you doing in Israel?” Frågan är provocerande och ironisk. För faktum är att jag inte lämnat Palestina. Mellan Betlehem och Jenin passerade vi fem checkpoints, men aldrig lämnar vi Palestina.

4 Responses to “Fem gånger.”