Jag har funderat länge över det här inlägget, och många andra jobbiga inlägg. Undvikit de tror jag. Istället för att ta tag i det har jag publicerat märkliga kamelbilder och blogginlägg från mysiga Jeriko. Men nu är det dags.

Det pågår något ytterst märkligt i det ”heliga” landet (eller ja, länderna…) mina vänner. Och det är dags för oss alla att börja se och börja lyssna. ”För alla vi som har någonting att ge till freden måste göra det”. Nu.

Jag funderar mycket över konceptet ”det heliga landet” och hur den beskrivningen stämmer in på vad jag ser. Jag måste erkänna att det är väldigt lite som känns heligt här. Det finns ingenting heligt med husdemoleringar, med murar, med att stjäla människors land, med att bygga bosättningar på ockuperad mark, med att förhindra människor vatten, electricitet och frihet. Det finns ingenting heligt i rädslan mina kids känner inför soldater, eller i rädslan soldaterna känner för palestinierna. Det finns inget heligt i att sätta folk i fängelse eller att döda varandra. Det finns inget heligt i apartheid-systemet här. Det finns ingenting heligt i hatet och rädslan.

Faktum är att det ”heliga” landet är i behov av lite helighet, och massa rättvisa.

Varje dag ser jag fullpackade turistbussar åka in i Betlehem. Snabbt tar de sig till födelsekyrkan, sjunger en psalm, ber en bön, kysser en ikonbild, köper lite helig olja i någon närbelägen turistshop, för att sedan snabbt bege sig ut igen. De allra flesta turistgrupperna med kristna pilgrimer kommer till det ”heliga” landet för att bara se just det, det heliga. Konfliktens konsekvenser blundar man för, de förstör idéen om det heliga.

Jag har träffat de som åkt runt i Betlehem som knappt vetat om att det är en ockupation som pågår här. Det tycks som att människor tänker på ”Det heliga landet” och ”Palestina/Israe konfikten” som två helt skilda saker. Det är märkligt. Tänk om de stannat upp en sekund för att prata med de kristna palestinierna, som faktiskt är de som vårdar våra heliga platser. Kanske hade de omvärderat sin syn om allt det ”heliga” de ser.

Lukas 19:41-42

När han kom närmare och såg staden (Jerusalem) började han gråta över den och sade: ”Om du denna dag hade förstått, också du, vad som ger dig fred!”

Jesus grät över Jerusalem för tvåtusen år sedan. Jag tror att han fortfarande gråter. Jag tror att det är viktigt att vi kommer ihåg det. Så inte vi tappar bort oss i all ”helighet”.

5 Responses to “Angående helighet”